Ryktet
Är parisarna otrevliga? Ryktet, bonjour-regeln och Parissyndromet
Idén som ligger till grund för föreställningen, spårad genom en turismkampanj, en psykiaters term och en fransk etikettguide.
Reservera din plats ↗Snabbt svar
Ryktet är tillräckligt verkligt för att Paris turistorganisationer har försökt ändra på det, men bevisen pekar mer på kulturell dissonans än på oartighet. En kampanj från 2013 kallad Do You Speak Touriste? skickade en manual till 30 000 turismprofessionella; "Parissyndromet" är en sällsynt och omstridd beteckning för svår besvikelse; och en kort ritual – att säga bonjour när man kliver in i en butik – förklarar många pinsamma ögonblick.
Varifrån ryktet kommer
Föreställningen på den här sidan utgår från en enkel iakttagelse: många besökare anländer med förväntningar på ett Paris och möter ett annat. Bokningssidan listar ryktet för oartighet som första ämne. The Local rapporterade i juni 2013 att Paris handelskammare och den regionala turistkommittén hade lanserat en kampanj, Do You Speak Touriste?, för att förbättra bemötandet. Enligt artikeln klagade besökare ofta på otrevliga guider, sura servitörer och ohjälpsam butikspersonal, och en manual hade skickats till 30 000 yrkesverksamma inom turistbranschen. Manualen beskrev vad besökare av olika nationaliteter förväntar sig, med brittiska och amerikanska besökare som exempel. Det är en åtgärd för bättre värdskap, inte en förolämpning mot någon.
Vad manualen försökte åstadkomma
Enligt The Local redogjorde manualen för kulturella skillnader mellan besökarnas nationaliteter så att personalen bättre kunde betjäna dem. Brittiska besökare, hette det, reser ofta som par och äter frukost och lunch tidigare än fransmännen; amerikanska besökare förväntar sig snabb service, god engelska och Wi-Fi överallt. Detaljerna spelar mindre roll än inriktningen: åtgärden var att lära personalen vad besökarna förväntar sig, inte att be besökarna ändra sig. Samma ram löper genom komediföreställningen, som riktar sig till besökare som vill ha den andra halvan av det utbytet – ett sätt att läsa Paris på dess egna villkor.
Bonjour-regeln
Många små friktioner handlar om en hälsning. Expatica råder dig att hälsa på butikspersonalen när du går in och när du går ut, med bonjour vid ankomsten och au revoir eller merci vid avfärden, och att lägga till Monsieur eller Madame när du tilltalar någon du inte känner. De noterar också att tu är för familj och vänner, med vous som den säkra standarden. Kliv in på ett bageri och börja med din beställning, och du kan verka hoppa över ett steg som den andra personen förväntar sig; börja med bonjour, och samma möte kan kännas helt annorlunda. Sortiraparis säger att föreställningen tar upp hur man hälsar på folk på restauranger, vilket är samma ritual i ett annat rum.
Parissyndromet, med försiktighet
Engelska Wikipedia säger att den japanske psykiatern Hiroaki Ota myntade termen "Parissyndromet" på 1980-talet och publicerade en bok med den titeln 1991. Den beskriver en svår form av kulturchock, rapporterad främst bland japanska besökare, vars symtom artikeln listar som bland annat ångest, yrsel och förföljelsekänslor. Det är inte en etablerad diagnos: artikeln markerar sin symtomlista som i behov av en bättre medicinsk källa och citerar en psykiater som föredrar "patologiskt resande", en psykopatologi kopplad till resandet snarare än ett syndrom hos resenären. En talesperson för den japanska ambassaden sade till The Guardian 2006 att det rörde sig om cirka 20 fall per år; 2011 uppgav ambassaden att man inte repatrierar medborgare av den anledningen. Komediföreställningen behandlar inte ämnet som ett medicinskt sådant, och det bör inte en besökare heller göra.
Varför en komediföreställning passar ämnet
Kulturell dissonans är svår att förklara i en reseguide och lätt att förklara i ett skämt. En artist kan spela upp axelryckningen, den långa pausen vid disken och Métro-blicken, och publiken känner igen det direkt. Det är föreställningens logik: en timme med en man om hur parisare tänker och beter sig, med imitationer och skämtsamma råd, så som Sortiraparis beskriver det. Bokningssidan tillägger att du plockar upp franska ord och ansiktsuttryck, vilket antyder att humorn är både praktisk och kärleksfull.
En besökares checklista
Inled varje butiks- eller caféinteraktion med bonjour och avsluta med merci eller au revoir. Använd Monsieur eller Madame med främlingar. Fråga om någon talar engelska i stället för att förutsätta det. Räkna med att formalitet är standard. Inget av detta är hemligt: Expatica-guiden och turistmanualen säger samma sak. Det showen tillför är glädjen att känna igen sig själv i scenen, vilket är en annan sorts inlärning än att läsa en lista.
Vad källorna inte påstår
Ingen av dessa källor hävdar att parisare är ohövliga som grupp. Turistmanualen behandlar ryktet som något att hantera; etikettguiden behandlar hälsningar som en konvention; artikeln om syndromet behandlar störningen som sällsynt och omstridd. Om du tar med dig en enda sak från den här sidan, ta hälsningen – den kostar ingenting och förändrar väldigt många möten.
Vanliga frågor
Är parisare verkligen ohövliga?
Källorna här pekar på kulturell obalans snarare än ohövlighet; turistmanualen från 2013 behandlade ryktet som ett gästvänlighetsproblem att åtgärda.
Vad är Parissyndromet?
En omstridd beteckning för svår besvikelse vid ett besök i Paris, myntad av psykiatern Hiroaki Ota; det är ingen etablerad diagnos.
Källor